PRA
Sjukdomen debuterar ofta med nattblindhet. Arvsgången är Autosomalt recessiv, vilket innebär att båda föräldrarna till ett PRA-fall kan vara friska anlagsbärare. Vid avel med 2 friska anlagsbärare finns det risk att 25 % av avkomman drabbas av sjukdomen, 50 % blir friska anlagsbärare och 25 % är friska, fria från anlag. Observera att dessa procentsatser är ett genomsnitt då man räknar i mycket stora populationer och är inte tillämpbart i mindre.
De studier som genomförts av PRA hos tibetansk spaniel indikerar att det finns åtminstone två olika genetiska orsaker till PRA i rasen. Den slutsatsen baseras på att mutationen för PRA3 visat sig förklara endast runt 60 % av de kliniska PRA-fallen i rasen. Resterande 40 % orsakas sannolikt av en eller flera andra mutationer.
SKK:s grundregler kräver att hundar drabbade av PRA tas ur avel. Detta gäller såväl de som är undersökta med ögonlysning som de som är gentestade för PRA3.
Eftersom man vid DNA-test vet vilka hundar som är bärare av PRA3-genen kan dessa hundar användas sparsamt i aveln, men då med hund som är testad fri från PRA3. Dessa valpar bör DNA-testas innan försäljning. SSTS målsättning är att på sikt eliminera PRA3 ur rasen.
Föräldrar, avkommor och helsyskon till hundar som genom ögonlysning fått diagnosen PRA, men efter DNA-test visat sig fria från PRA3, skall tas ur avel. Uppfödaren har en skyldighet att informera övriga valpköpare i den drabbade kullen.
SSTS rekommenderar att alla hundar som används i avel bör testas för PRA3.
Heriditärt fri innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och friförklarade anfäder själv kan anses fri från anlaget. För närvarande gäller i SSTS att det friade DNA-testet gällande PRA3 inte får ligga mer än 3 generationer bakåt.
Information från SKK om PRA3.
