DNA-TEST PRA3

Om båda föräldrarna till din hund är DNA-testade fria och har resultat inlagda i SKKs databas, kommer din hund automatiskt att påföras beteckningen hereditärt fri och finns registrerad i
SKKs databas.

Information om DNA-test PRA3

PRA3 är en form av ögonsjukdomen PRA hos Tibetansk Spaniel och står för åtminstone 60 % av de PRA-fall som vår ras kan drabbas av, vilket innebär att det finns ytterligare minst en okänd mutation av ögonsjukdomen.

Vid avel är det enligt SKKs hälsoprogram krav på att föräldradjuren ska ögonlysas. Ögonlysningsresultatet får inte vara äldre än 1 år vid parningstillfället. DNA-test är däremot frivilligt. Fördelen med att utföra både DNA-test och ögonlysning är att ett DNA-test kan identifiera drabbade individer med sjukdomen PRA3 redan innan den har brutit ut, samt även bärare av PRA3. Med ögonlysning identifierar man individer med
begynnande/pågående PRA-sjukdom som kommer från övriga former av PRA, samt att man får en bredare information om ögats status.

Förklaring till de tre olika resultaten vid DNA-test för PRA3

En CLEAR är fri från genen för PRA3 och kan ej drabbas av denna sjukdom.

• Vid avel blir en valp efter två föräldrar som är CLEAR alltid CLEAR.

En CARRIER (bärare) kan aldrig utveckla PRA3 själv, men kan föra PRA3-genen vidare till sina avkommor.

• Vid avel löper en valp efter två föräldrar som är CARRIER risk att bli AFFECTED.
• Vid avel blir en valp efter en CARRIER och en CLEAR antingen CLEAR eller CARRIER, dock aldrig AFFECTED.

En AFFECTED (drabbad) är drabbad av sjukdomen PRA3, och får ej användas i avel.

En CARRIER får användas i avel men bara med en fritestad, d.v.s. CLEAR, hund.

PRA3 - begränsning av "hereditärt friförklarad"

I mars 2021 beslutade SKKs avelskommitté att begränsa det antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen "hereditärt friförklarad" i stamböckerna till tre. Därefter måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, DNA-testas på nytt. "Hereditärt fri" kommer endast läggas in på hundar i generation ett till tre i databasen. I praktiken betyder det att om någon av de
testade släktingarna till hunden, på mammans eller pappans sida, ligger längre än tre generationer bak i härstamningen måste det aktuella avelsdjuret eller valpkullen, DNA-testas på nytt för att säkerställa att de inte bär på anlag för den aktuella sjukdomen.

För de hundar som redan idag har beteckningen hereditärt friförklarad i databasen sker ingen förändring, de får alltså behålla denna beteckning oavsett hur många generationer
bak de DNA-testade släktingar finns som ligger till grund för beteckningen.